Varför är så många religiösa människor trångsynta?
Från ett flertal håll i mitt liv har jag den senaste tiden kommit i kontakt med religiösa människor som verkar vilja skära av sig från allt i omvärlden som inte har ursprung i den egna religionen. Jag tror att det kan ha att göra med att de här personerna jag pratar om har konverterat från den kristendom som finns inmurad här i Sverige. De har lämnat det som omgivningen anser som normalt och istället tagit en ny och ofta skrämmande (för inskränkta svenskar) religion till sig. Självklart finns det ett behov av att studera den nya religionen. Och eftersom man hela tiden måste försvara "det konstiga" för människor i sin omgivning så förstår jag också att man är en aning på krigsstigen.
Jag vet en hel del om att konvertera till något oförståeligt (för oinsatta). Det är inte ens någon idé för mig att berätta om min religion för nya bekantskaper. Om ämnet kommer på tal brukar jag bara säga att jag är religiös, sen får de tro vad de vill. Visst är det fegt men jag orkar inte bli stämplad som häxa. Jag tror att de skulle avfärda mig som en ung tjej som vill lära sig att lägga besvärjelser och klä sig i svart. Sanningen är att jag inte tror på det "trollande" som finns förknippat med wicca. (Självklart tror jag på magin i allt levande och att man kan tämja krafterna till sin fördel. Det är mycket människan inte förstår och magins krafter är en av de sakerna.)
Det jag älskar med wicca är att man lär sig om den egna religionen genom att studera andra religioner. Genom att se likheter mellan guden och gudinnan i flera olika religioner så kommer jag de närmare. Genom att leva mitt liv till fullo absorberar jag mest goda saker. De dåliga kan aldrig svärta ner mig, annat än för stunden.
